Inte för att jag har något att säga, men för att upprätthålla utlovad frekvens på inlägg, "frekvensen i den här bloggen kommer att hamna på nånting mellan ett inlägg per dag eller halvår", så känner jag mig mer eller mindre piskad att skriva något. Dessutom har jag blivit spammad med önskemål om nya inlägg. Eller jo.... Inte helt sant... Tack för ditt intresse, Sofie :)
Precis som jag tidigare har uppgett så kommer inte något bastubygge att börja förrän tidigast i sommar. Byggplatsen tjänar nu som vinterförvaring för flytbryggan. Vintern har hittills ägnats åt badrum och en extremt sen slalom-, skoter- och skridskosäsong. Resten av vintern kommer att ägnas åt nämnda aktiviteter, samt, naturligtvis, matlagning och förtäring av ljus öl och jäger i vårvintersolen. Årets bästa tid om ni frågar mig.
Dagmar, har ni träffat henne? Elak dam det där. Först och främst vill jag uttrycka mitt beklagande med alla er som förlorade skog, hus och annat, samt ni som var utan ström ända in på det nya året. Inte roligt. Själv vaknade jag vid tretiden på annandagens morgon av ett vrål. Strömmen gick förstås. Vi hade noterat kvällen innan att SMHI utfärdat ett varning med klass 2. Men inte hade vi kört den överfulla diskmaskinen eller tappat upp 50 liter vatten... nej, nej. Lite osmart kan tyckas, men samtidigt har de ju börjat varna för 10 cm nysnö...
Till saken hör att vi traditionsenligt bjuder släkten på kalkonmiddag på annandag jul. Alltså en middag då man äter kalkon. Fågeln ni vet. Inget annat. Nå, kalkonen var redan tinad när den strömlösa annandagen grydde. Vad skulle vi göra? Vi bestämde oss trots allt för att köra på enligt planen, ström eller inte. Med hjälp av gästerna så lyckades vi tillaga en 5-kilos kalkon, koka pärer (potatis), sås och kaffe. Utrustning? Klotgrill, eldkorg, whisky och öl ;)
Dagen efter vaknade vi till ett komplett kaos. Vår nya köksbänk är 140 + 180 + 200 cm lång. Genomsnittlig höjd på disktravarna över hela bänkytan var 27,8 cm. Ungefär. Vi tillämpade "intorkningsprincipen", låt stå alltså, och for till stan. Dagen efter hade strömmen kommit tillbaka.
I övrigt? Inte mycket förutom att jag vill passa på att tacka min familj och mina släktingar, mina vänner och jobbarkompisar för att ni gör mitt liv så glädjerikt och lättsamt. Hmm det lät lite snyftigt det där... men så är det!
Med inspiration från Allan:
Må edert fläsk komma från en lyckligt och fet gris, och må edra ovänners vårvinter kantas av dåliga isar och surved.
Tills nästa gång
J.B.
